அத்தியாயம் 1, Slok 47

🗣 பேச்சாளர்: ஸஞ்ஜயBG 1.47

மூல வசனம்

ஸஞ்ஜய உவாச | ஏவமுக்த்வார்ஜுநஃ ஸங்க்யே ரதோபஸ்த உபாவிஶத் | விஸ்ரு'ஜ்ய ஸஶரம் சாபம் ஶோகஸம்விக்நமாநஸஃ ||௧-௪௭||

ஒலிபெயர்ப்பு

sañjaya uvāca . evamuktvārjunaḥ saṅkhye rathopastha upāviśat . visṛjya saśaraṃ cāpaṃ śokasaṃvignamānasaḥ ||1-47||

Scroll for Rhythm & Commentary ↓

ரிதம் டிகோடர்

பீட்ஸ்: 59
1
sa
ஞ்ஜñja
ya
u
வா
ca
2
e
va
முmu
க்த்வாktvā
ர்ஜுrju
நஃnaḥ
sa
ங்க்யேṅkhye
ra
தோtho
pa
ஸ்தstha
u
பா
விvi
śa
த்t
3
விvi
ஸ்ரு'sṛ
ஜ்யjya
sa
śa
ரம்raṃ
சா
பம்paṃ
ஶோśo
ka
ஸம்saṃ
விvi
க்நgna
மா
na
ஸஃsaḥ

வர்ணனைகள்

Swami Adidevananda

வர்ணனைகள்

மொழிபெயர்ப்பு

1.47 Sanjaya said : Having spoken thus on the battle-field, Arjuna threw aside his how and arrows and sat down on the seat of the chariot, his heart overwhelmed with grief.