అధ్యాయం 1, Slok 37

🗣 వక్త: అర్జునBG 1.37

మూల పద్యం

తస్మాన్నార్హా వయం హన్తుం ధార్తరాష్ట్రాన్స్వబాన్ధవాన్ | స్వజనం హి కథం హత్వా సుఖినః స్యామ మాధవ ||౧-౩౭||

లిప్యంతరీకరణ

tasmānnārhā vayaṃ hantuṃ dhārtarāṣṭrānsvabāndhavān . svajanaṃ hi kathaṃ hatvā sukhinaḥ syāma mādhava ||1-37||

Scroll for Rhythm & Commentary ↓

లయ డీకోడర్

బీట్స్: 51
1
ta
స్మాsmā
న్నాnnā
ర్హాrhā
va
యంyaṃ
ha
న్తుంntuṃ
ధాdhā
ర్తrta
రా
ష్ట్రాṣṭrā
న్స్వnsva
బా
న్ధndha
వా
న్n
2
స్వsva
ja
నంnaṃ
హిhi
ka
థంthaṃ
ha
త్వాtvā
సుsu
ఖిkhi
నఃnaḥ
స్యాsyā
ma
మా
dha
va

వ్యాఖ్యానాలు

Swami Adidevananda

వ్యాఖ్యానాలు

అనువాదం

1.37 Therefore, it is not befitting that we slay our kin, the sons of Dhrtarastra. For if we kill our kinsmen, O Krsna, how indeed can we be happy?